Kärlek

Efter många stolpskott i mitt liv så hade jag nästan gett upp hoppet om att hitta en normal man. Jag är liksom van vid män som försöker trycka ner en och intala en att man inte är värd ett skit. "ska du verkligen ha på dig det ikväll" eller "du ska bara ligga runder" tillhörde ens vardag. Eller varför inte skaffa en pojkvän som först är otrogen och sedan misshandlar dig. Efter allt kaos gav jag upp allt som hade med förhållande att göra och bestämde mig för att vara själv. Satsa på karriären och spendera tid med familj och vänner.

Men en varm sommarkväll i Juli, för exakt tre månader sedan, var jag och några av mina närmsta vänner ute och svirade. Jag minns att jag kände mig fin och hade haft en riktigt bra kväll. Med alldeles för mkt alkohol i benen begav vi oss till Bånken för att flippa runder på dansgolvet, som alla andra partykvällar denna sommaren. Jag vet att jag hade nämt tidigare i veckan att man absolut inte kunde hitta en normal man ute på krogen. Men jag kom inte fram till vart man skulle träffa någon heller. Så det var lika bra att ge upp hoppet.

Men helt plötsligt stod han där på dansgolvet. Jag vet att jag gick förbi honom någon gång innan och jag kunde liksom inte släppa ögonen från honom. Dom säger att kärlek vid första ögonkastet existerar, och det vet jag nu, för från första stund har det känts speciellt.

Jag skulle kunna ligga och titta på honom i evigheter, hålla om honom och höra hur han andas. Och jag vet ju att han här, denna fina killen, han är ju min bara min. Han får mig att må bra och känna mig lycklig. Jag antar att det är såhär det ska kännas när man är kär på riktigt!

Jag älskar dig Markus!